Idag har det varit väldigt varmt.

Morgonet gick väldigt bra, jag fick lämna och sova då Jari gick ut med fröken. Han var över en timme på promenad. Det var väldigt skönt att bara få sova och veta att fröken är trygg med sin pappa. Han berättade att hon hade varit annars också glad på morgonet som var jätte roligt att höra, för att hon varit lite gnälligt då Jari varit hemma. Inte säkert för att han är hemma, utan det råkar sej att hon varit gnällig alltid på kvällarna.

På fredagen började vi igen ge D vitamin åt henne och jag tror att hon får mera magknipor av dem än hon har haft. Fröken alltså har ganska hemska magknipor. De har varit mest på kvällarna, första gången hon var sjuk i magen skrek hon kanske i 3 timmar! Sedan har det varit kanske 1/2-2 timmar på kvällarna, men inte nå farligt. Först trodde jag, att hon har kolik. Alla andra mammor har säkert varit i samma situation då deras första barn skriker i 3 veckors ålder, som: "Herregud, mitt barn har kolik". Man vet inte vad man ska göra, man får en liten panik. Kallsvetten börjar rinna, man börjar tugga på sina naglar, går fram och tillbaka från rum till rum, vet bara inte vad man ska göra i den situation... man bara tänker på framtiden, fast egentligen borde man ta babyn i sin famn, sjunga och gunga. Nåjaa, det var ju bra att Jari var hemma, så det gick ju fint för oss ändå. Jag förstod kanske tredje dagen att jag ska tänka på att vara här och nu och inte tänka på nästa dag hela tiden. Nu vet jag hur hon lugnar ner sej, tissen fram och det är frid och fröjd... nää, nu skojade jag, bäst är nog att ha henne nära i famnet och sjunga för henne. Men faktiskt så är det bra att pröva amma också, för att många gånger skriker babysarna för att de är hungriga, fast de ätit för 20 minuter sedan.

När hon är vaken efter ammande är det viktigt att hålla henne ganska lång stund upp, nu menar jag på axeln eller ha henne på magen med huvudet uppåt, såhär får hon luft ut som bäst.

Våran fröken puklar ej, ibland kan det komma något men väldigt sällan. Hon rapar ej mycket, därför har hon säkert magknipor. Hon har börjat prutta, kanske det är en bra sak, är inte säker. Vi har varit hos en zonterapeut, fröken njuter av att få sina fötter masserade... mammas flicka :D. Man säger att bärsjal är bra för babyn som har magknipor. Fröken tycker om att slumra in i ett bärsjal, vi tycker just nu bäst om ett sjal som är gjort av bomull. Vi har en i Karleby som hyr ut sjaler, så av henne har jag hyrd en bomullssjal. Sådan måste jag hitta så fort som möjligt. Jag har själv en trikooduk, men den har jag lite problem med, fast hon som hyr ut sjalarna visade hur man skulle göra. Det kan ju såklart vara att inte fröken tycker om den duken! Har också tänkt på väska, men det är lite för tidigt med en sådan, om vi tänker på babyns ergonomi. Hon som hyrde ut dukarna/sjalarna sade att en Manduca skulle passa redan för vår fröken, fast hon inte rekommenderar dem annars åt såhär små. Trikoduken skulle vara jätte bra att använda, för den kan man lämna bunden på sej själv, t.ex. färdigt bundet hemma och så på butikens gård skulle man lägga fröken i duken.. såhär skulle man inte behöva ta med vagnen till butiken eller bära på den tunga tråget! Men hon måste ju trivas i duken såklart och det gör hon inte ännu.

Ikväll började jag göra inbjudningskort till dopet. Det blir en väldigt liten dop, för att vi vill ha den hemma. Dopet blir ganska sen, för att vi vill ha prästen som vigde oss och döpa våran fröken. Dopet blir för i slutet av augusti, då är fröken nästan 3 månader.

Jag har kartong från förut och då beställde jag band från Calligraphen. Såhär ser våran ofärdiga kort ut just nu: 

 

Märker att det är faktiskt så brottom att man inte hinner skriva mycket. Man vill ju vara med fröken då hon är vaken. Jag tycker om att gosa med henne alltid då hon har sina ögon öppna, förutom såklart då hon ammar eller då jag byter blöjan.

Då hon sover så är det brottom, försöker hålla huset i sin ordning, tvätta byket, hänga upp byket, koka babytuttar/tuttflaskor/pumpen, ropa åt katten Mauno att vara tyst, akta att jag inte trampar på Mauno, ta katten bort från varenda rum jag varit i. Dethär gör jag då fröken sover. Har nog börjat ta det lite lugnare då jag märker att det är kanske bäst så. 

 

Idag var jag och fröken ut och promenera med min arbetskompis. Det var faktiskt uppfriskande. Jag trodde att jag inte orkar nå långt, har promenerat så lite efter förlossningn (och ännu mindre då jag var i de sista, fast då nåjsade jag i trädgården och städade hemmet). Men jag orkade rundan (rundan är ca 4 km), så det tyckte jag var bra. Förut gick man ju såklart hur lätt som helst den rundan. Imorgon ska vi med min man gå ut och promenera samma runda. Ja, nu ska jag röra på mej, de har ju lovat fin väder.

 

Här är foton vad jag tagit med min Iphone idag.

 

 

 

 

 

 

 

 

För att få nån gång läsa igenom min text. Såklart man minns allt möjligt men många saker glömmer man och då är det roligt att läsa och gå bakom i tiden. Jag kommer att skriva om våran vardag. Kanske mina skrivningar hjälper någon annan också eller kanske någon kan ge mej också ideer om jag tänker på något speciellt.

Mina hobbyn kommer att vara med fröken såklart som jag redan nämnde men jag hoppa att jag kan vara ute i trädgården och inreda inne i huset någon dag också.

Foto:

Frökens mormor har gjort en golvmatta att ligga på, den är så stor så jag också ryms och ligga på den. Giraffen är av blivande faddern Camilla, hon hittade den från Stockmann i Helsingfors. På rittigt heter den Sophie men Jari döpte den strax till Keijo (har ingen aning varifrån den namnet kom). Så den heter nu Keijo. Fröken tycker om alla sina nallen, giraffen är faktiskt kul då den har också ljud. Ljuden är samma som från en hundleksak. Om giraffen mera: http://www.sophiethegiraffe.fi/